everythingbasic

Jag har utomerdonltig (va?!) utermonderlig..shit..utörmontlig..utormöndetlig. JAHA! Ett ord jag inte kan uttala eller för den delen skriva till ! Sen igår skrattade jag åt mig själv, högt i korridoren i skolan för att "jag har så jäkla bra humor". Äh! Hur skulle livet vara utan lite skratt? Man måste bjuda på sig själv, kunna skratta åt felen man gör för annars kommer allt fastna som en magnet på en ultra-magnetisk planet och bara tynga ner en heela tiden. Nä, sånt fungerar inte.


Snackade precis med Natalia på msn & jag sa att jag skulle skriva ett klago inlägg. Men jag vet inte vem jag klagar på, det får nog bli att jag klagar på mig själv. Men här kommer ännu en grej som gör att jag skrattar gott åt mig själv.
FÄRDIG! TOAPAPPRET ÄR SLUT! Jag är än en gång glad för att jag är den sorts människa som alltid har med sin mobil vart jag än går, så jag skickar snabbt iväg ett sms till mamma:
-Ner toapapper!
-mer..menade jag.

N & M är rysligt nära varandra på tangentbordet :s Nu väljer ni, är detta att skratta åt mig för att jag bara har helt 110% torr humor som ingen förstår förutom jag? (Ibland Tanja) Eller, kan ni skratta med mig och inse att detta är en för jävlig situation om man är ensam hemma? Ja vad säger ni?


Enligt min humor är detta det grymmaste skämtet ever!      utomordentlig heter det!!

jag googlade det..