blood
En ovanligt händelserik dag...inte på ett bra sätt då.
Vi hade teknik, jag står och ska skära ut dörren in till min toalett. (vi bygger hus)
HUR många gånger har jag inte bli tillsagd att INTE skära mot mig?! Jo, det är just det jag gör och jag slinter. Det blir ett 3 cm långt sår på min vänstra tumme. Stackars tummen. Först ser det helt OK ut, inget blod. Bara på ytan sådär. Men sen kommer det blood..huu. Sen så ropar jag på Jeanette (en lärare) och frågar om hon har ett plåster. Vi går bort till lärarummet för att ta plåster, jag torkar av blodet, vi rengör och jag känner verkligen hur ALLT blod rinner från mitt huvud, jag blir jätte blek i huvudet och känner..shit jag håller på att svimma. Vilket jag gjorde, bara ett litet tag. Allt blev svart, jag ligger ner på soffan med benen högt och suckar och pustar. Sen går jag tillbaka till bildsalen där jag då får berätta om det här för bl.a Erika, Sofie och Maja. Då händer samma sak igen. Jag lägger mig på golvet med benen högt och älskade bildläraren Maggie kommer fram och frågar hur det är med mig. För att få mig att må bättre lite snabbare bjuder hon mig på en chokladbit. Hjälpte inte så mycket, men gott var det. Så där låg jag på golvet i bildsalen med klasskompisarna hoppandes över mig.
Grejen är, att jag kan se blod på andra. Det är jag helt okej med. Men det är precis som om när det är mig själv som kroppen bara spårar ut och regagerar mer eller mindre så här; OMFG BLOOOD! Får jag näsblod är jag körd, jag kan kräka, jag svimmar, svettas, allting blir vitt för ögonen & jag gråter. Jag har det inte lätt. Min hund tappade en tand & jag fick gå ut och ta luft. Så känslig är jag. Speciellt med mitt blod och tandläkare..
tummen är ledsen. for real.
vill ni veta en hemlis? jag blev yr när jag skrev detta..hehe
Vi hade teknik, jag står och ska skära ut dörren in till min toalett. (vi bygger hus)
HUR många gånger har jag inte bli tillsagd att INTE skära mot mig?! Jo, det är just det jag gör och jag slinter. Det blir ett 3 cm långt sår på min vänstra tumme. Stackars tummen. Först ser det helt OK ut, inget blod. Bara på ytan sådär. Men sen kommer det blood..huu. Sen så ropar jag på Jeanette (en lärare) och frågar om hon har ett plåster. Vi går bort till lärarummet för att ta plåster, jag torkar av blodet, vi rengör och jag känner verkligen hur ALLT blod rinner från mitt huvud, jag blir jätte blek i huvudet och känner..shit jag håller på att svimma. Vilket jag gjorde, bara ett litet tag. Allt blev svart, jag ligger ner på soffan med benen högt och suckar och pustar. Sen går jag tillbaka till bildsalen där jag då får berätta om det här för bl.a Erika, Sofie och Maja. Då händer samma sak igen. Jag lägger mig på golvet med benen högt och älskade bildläraren Maggie kommer fram och frågar hur det är med mig. För att få mig att må bättre lite snabbare bjuder hon mig på en chokladbit. Hjälpte inte så mycket, men gott var det. Så där låg jag på golvet i bildsalen med klasskompisarna hoppandes över mig.
Grejen är, att jag kan se blod på andra. Det är jag helt okej med. Men det är precis som om när det är mig själv som kroppen bara spårar ut och regagerar mer eller mindre så här; OMFG BLOOOD! Får jag näsblod är jag körd, jag kan kräka, jag svimmar, svettas, allting blir vitt för ögonen & jag gråter. Jag har det inte lätt. Min hund tappade en tand & jag fick gå ut och ta luft. Så känslig är jag. Speciellt med mitt blod och tandläkare..
tummen är ledsen. for real.vill ni veta en hemlis? jag blev yr när jag skrev detta..hehe
Kommentarer
Trackback
